Nu är det första december och vädret är skit som det brukar vara. Snön kommer antagligen att komma dagen
efter julafton och ligga kvar tills i maj typ.
Så skulle pessimisten i mig sagt men eftersom jag försöker hålla humöret uppe så kommer det blir bättre snart hoppas jag. I alla fall frost så att det inte är så lerigt. Det är så tråkigt när skorna är alldeles skitiga när man ska någonstans. Men det gillar ju jag i och för sig. Äh vad fan. Jag kan inte vara såå positiv alltså.

Edguy - Painting on the Wall

När jag ramlade i rulltrappan så blev jag rädd. Inte när det hände utan efteråt för jag tänkte på hur det kunde ha gått.
Det gjorde inte ont just då utan efteråt. Och det såg inte vackert ut. Jag har blivit mer rädd på något sätt. Rädd för att ramla igen. Jag har aldrig varir rädd för det förut. För jag ramlar inte. Så var det men nu har jag tappat den tron och det känns jobbigt. Jag har ramlat endel förr men då var jag liten. Med cykeln och annat men det här var annorlunda. Det var farligare på något sätt. Och det väckte mig. Men samtidigt vet jag att det inte får stoppa mig. Ärren kommer alltid finnas kvar som ett minne.

Jag har tittat på första avsnittet av julkalendern och den är ingen katastrof i alla fall. Den var faktiskt helt okej men det är svårt att säga innan jag sett mer. Hoppas att den fortsätter att vara bra!