Havet glittrar mot den blåa himlen. Det otroliga är hur bra de båda blåa nyanserna passar ihop. Som om ödet fört dem samman. Att det finns en mening med alltihop. Att det på något sätt är utträknat. Med världen. Klippan är grå, och blommorna som växer på den är en gåta som inte går att lösa snabbt. En gåta att klura på. De hade lärt sig leva i de mest svåra förhållanden. Som maskrosbarn. De lever där med en stolthet. Vågorna slår mot klipporna men de är hårda och viker inte en tum. Bara sakta formas de efter havet och är redan formade efter det. Ingenting ska gå för fort. Allt ska få finnas till. Allt ska accepteras. Alla ska accepteras, stora som små. Alla ska leva i en symbios. Tillsammans. För tillsammans är vi starka. Världen är hård för att vi var hårda mot den. För att vi skadade den. Sårade den. Futtiga vi som tror oss vara starkare än den. Kanske är det ett krig mellan oss människor och världen. Vi vill stå på toppen men det kommer inte finns någon topp att stå på. För den har vi förstört. Ett hav av lava omkring oss, alltför stort för att göra ogjort. Det finns ingen gud, bara en värld som alltid vinner över oss. Och det gör mig skräckslagen. Men samtidigt impad. En sådan kraft som finns och som är nästintill omöjlig att förklara. Allt hänger ihop med varandra. Och vi med dem. Det är inte alla som insett det bara. 1965 försvann min morfar ifrån oss för att han fick ett träd över sig, jag har svårt att förlåta världen för det sveket. Men jag inser att offer görs, oavsett god eller ond om det är så man delas in. Oavsett vilken del av världen man bor på. Oavsett hur bra man lever. Världen har ingen kontroll. Det är synd. Men vad gör oss goda eller onda? Vi präglas av allt. Vad som hänt med jorden förr och vår syn på den. Vad de omkring oss tycker. Det gör oss till dem vi är. Att vilja mörda är ingenting vi strävar efter, inte nån av oss men vissa gör det. Och en massa saker leder fram till att ta det steget. Oftast hat eller makt. Ingen har mer rätt än andra att besluta om andras liv. Det viktigaste är det att vi alla är lika mycket värda. Vi kan alla se hur bra himlen och havet passar ihop. Som ödet..

"If you can´t catch a wave then you´re never gonna ride it, you can´t come uninvited"

Sunstroke project - Believe

Sunstroke project - Rain

Stromoe - Alors On Danse

Snart lyssnar jag väl på Jazz också.