Just nu är syrran och jag hundvakter. Till en ny hund. Nelly heter hon. Såklart en dansk-svensk gårdshund. Vad annars? Hon är såå fin. Sjukt lydig och mysig. Hon kan gå utan koppel och går bredvid en hela tiden eller bara några meter ifrån. Sån sjuk känsla. De hundar vi är vana vid är kopplade och är de inte det så rymmer dom. Det är Nellys mamma och syskon som vi brukar passa. De är ju också rätt fina men det blir så jobbigt med tre stycken liksom. Därför är det skönt med bara en hund nu. Och en som är så lydig.

Så imorse gick jag ut med henne och har sedan pluggat nationalekonomi. Som är sååå tråkigt. Alltså det jobbigaste är det att man måste lära sig det, alltså verkligen lära sig det och förstå. Annars är det svårt att kunna svara på frågor om det. Det är det väl med andra ämnen också men då kan man ändå lära sig det utan att förstå om ni förstår?  Det är svårt att banka in det här även om det är det jag gjort nu. Imorn är det dugga2(miniprov skulle man kunna säga). Jag vet inte om jag är redo eller jag veta att jag inte kan ordentligt alls men det får bli som det blir känner jag nu. Så är jag jämt vid prov. Lämnar allt åt slumpen. Hm undrar varför jag inte får några toppresultat? ;)

Nej nu ska jag öva lite, sen åker jag till Vaxholm för att träffa Martina och ta en middag!

Malu - Diles

Jag önskar att jag bara kunde leva mitt liv utan press. Utan press som läggs på mig. Både från mig själv och alla andra. Samhället visar en bild av hur det ska vara och det har låst mig tror jag. Att man ena sekunden ska vara stark men samtidigt ska man våga vara sårbar. Jag blir så trött på det och bestämmer mig jämt för att skita i det men det är svårt när allt pekar åt andra hållet. Och det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra åt det. Jag vet ju att det är jag som måste ändra mig men det är lättare sagt än gjort. Har man levt osynlig så länge som jag har gjort så är det svårt att kliva fram. Har man inte fått uppmärksamheten så är det svårt att ta den sen. Det är lättare att bara köra på och fortsätta skydda sig själv. Bara titta rakt fram och inte se åt sidan. Gå med bestämda steg bara.

Promoe - Yta

Nu är det ju val och jag ska själv iväg och förtidsrösta om en stund. Jag har bestämt mig för vilket parti det blir. Jag har lite svårt att engagera mig för jag tycker att politiker mest snackar skit men det måste ju göras. Vi lever i en demokrati och detta ingår. Sverigedemokraterna har varit ett stort orosmoment under valet och i en del undersökningar som gjorts har man sett att de kan ta sig in i riksdagen. Man kan tycka vad man vill om dem. Att de har sina poänger visst men jag tycker att man måste tänka i ett större perspektiv. Vad de står för. Inte på enskilda punkter i deras parti.  Jag kan tycka att invandringspoliktiken är lite dum. För det är viktigt tycker jag att det finns jobb för de som kommer hit men även för alla oss som bor här. Och det finns ju inte nu tyvärr. Men samtidigt är vi lyckligt lottade här i Sverige som inte krigar, som alltid har varit neutrala. Kanske ibland fega men ändå. Men just därför borde vi tänka på de som inte är det. Som fötts in i ett krigsdrabbat land. Som inte valt kriget (Vem som nu väljer krig) och som behöver hjälp. Därmed inte sagt att alla kan komma hit, det måste alla länder hjälpa till med. Men jag kan i alla fall tänka mig. Skulle inte vi vilja ha hjälp?

Allt det gatuvåld som finns därute. Jag förstår inte hur det kan finnas så mycket hat. När de slog ner Frederick Federley till exempel. Jag vet inte varför de gjorde det. Tydligen hade de frågat efter cigaretter. Jag vet inte om det var därför de slog ner honom. För att han inte hade några. Sen tog de visst hans plånbok också. Men det känns i alla fall som ett jättebra skäl att slå ner någon. Eller? För en jävla plånbok. De har väl inte några föräldrar som älskar dem eller också har de inte några föräldrar. Hur kan man gå runt där och leva vidare när man slår en annan människa. Jag fattar att det är nånting som har gått snett. Att det är nåt som hänt dem som gör att de gör så här. Eller om det var för att han är han. Homosexuell och politiker. Eller så var det bara så det råkade bli. Men jag har tänkt på att alla sorters människor har funnits i alla tider. Bara det att det var straffbart att vara homosexuell förut och att man då höll det hemligt, men det fanns garanterat lika många som nu. Det är ju sjukt att det var straffbart förr men i alla fall. Det är bra att så många står upp för dem de är nu, ändå finns det garanterat de som inte vågar för att de finns de som inte skulle acceptera dem. Däremot har inte alla människor sunda åsikter och vill skada folk och det måste vi bekämpa. Men inte genom att hata eller fördöma folk.


"Det måste vara ondskan, som får oss att bete oss, som om vi inte vet om att alla är samma, från en annan mamma" /Promoe