Hej!

Fem dagar sen sist. Jag träffade Charlotte en het dag i stan. Tisdagen. Och det har varit en hel del av dessa nu och det är underbart. Jag har solat lite varje dag. Innan jobbet. Där det också var helt sjukt varmt men det fläktar endå del där i hamnen i alla fall så det gör hettan uthärdlig. Tre dagar blev det i Gästhamnen den här gången och nu är jag ledig en vecka. Känns skönt. Men det har varit roligt att jobba ändå. Lite mer att göra nu när värmen kom. När jag kom igår så var det smetfullt med båtar och det kändes bra. Och alla som jobbar är så snälla. Och det känns bra att jag inte stött på någon som gör mig nervös. Det kanske är för att de flesta är yngre än vad jag är men det gör ingenting för alla är så duktiga.

Om några minuter åker jag och Syrran och shoppar. Måste ha kläder. Ett par nya shorts i alla fall och kanske någon klänning ;) Hoppas att jag hittar någonting.  När jag kommer hem blir det nog bad i insjön med Bella. Första doppet. Hoppas att det är skönt. Det känns ju som att det borde vara det. Med tanke på värmen.

På tisdag Drar jag till Grönan med några kompisar. Det var sjukt längesen jag var där eller jusste ett år sen när jag såg fantastiska Anders Fridén och resten av In Flames. Underbart. Men det ska bli mysigt att åka dit. Även om jag inte åker så värst mycket men bara känslan att vara där är härlig.

Nej nu hinner jag inte mer. Måste dra. Men det kommer en uppdatering senare om inköp och annat.

Hejdå!

Nu har jag ändrat om min bloggdesign helt som ni kanske ser. Bella tyckte att jag skulle göra en mer somrig design och simsalabim. Här ser ni den.

I fredags var det midsommarafton och det blev väldigt lyckat faktiskt. Med mycket skratt.

Man tror  ju att alla borde få någonting någon gång. Någonting som kommer gratis och som du inte måste kämpa utav helvete för att få. Att det kunde komma till dig och som du inte behöver ta dig till.  Men jag vet att man måste kämpa för att ta sig någonstans eller för att få någonting.

Jag fick Tynningö när jag fyllde ett. Och jag fick eller snarare kom till en familj som älskar mig.  En familj med en mamma och en pappa  utan krusiduller. Som hjälpt mig hjälpa mig själv. Gjort mig självständig men som ändå alltid funnits där om jag behövt det. En syster som jag kunnat bråka med men samtidigt kunnat leka med. Som alltid funnits där för mig. Som lärt mig otroligt mycket.

Jag har kämpat under uppväxten. Det gör väl alla. Vissa mer än andra. Men det gör inte att andras kamp är vitkigare än andras. Varför ska vissa tyckas ha det värre än andra? Jag har bland annat kännt att jag blivit orättvist behandlad av någon och mindre älskad. Kanske inte med flit. Kanske gjorde det mig starkare men det har också gjort mig väldigt ledsen och det har liksom alltid hängt kvar. När jag tänker tillbaka på det så gör det fortfarande ont även om jag nu vet varför jag reagerade som jag gjorde. Men att folk tyckte att det var fel på mig gör mig också arg.

Att människor sa att jag mobbade trots att det aldrig ens låg till så. Som att dom ville missförstå mig. Det kunde vara tvärtom. Eller någon helt annans fel. Visst förstorar jag upp men det var så det kändes. Man måste ha en syndabock och det blev allt som oftast jag. Det här skulle senare ändras och jag skulle mer och mer hålla mig i bakgrunden. Vilket jag aldrig gjorde som liten. Jag var blyg men jag tog för mig. Jag ser fortfarande tillbaka på mina första skollår och längtar tillbaka. Det är inte det. Jag älskade att leva då. Vad jag minns. Hur kul vi hade det med klassen och allt. Men jag trycktes tillbaka. Det var alltid mer synd om andra.

I högstadiet kan man väl säga att det var då det började. Jag blev en kameleont. Jag försvann in i väggarna om det behövdes. Jag blev oberörd av allt. Om du inte ser på någon så blir du oftast inte sedd. Men jag har nog alltid haft en styrka också som ingen egentligen rår på. En styrka av att jag vet vad jag har och att det finns folk som alltid finns på ens sida no matter what. Det var inte bara en hemsk tid i Högstadiet. Jag hade mycket kul också med Elena och Maddo och vi skyddade varandra. Vi kunde skratta åt alltihopa och veta att det inte var för alltid. Slutet på högstadiet kom mycket riktigt och det var dags för Gymnasiet.

Första året var inte alls så roligt. Det var verkligen hemskt men antagligen skulle jag få ha denna hemska person vid min sida i ett helt år för att Charlotte skulle få komma och rädda mig. För det var verkligen så det var. Jag minns fortfarande kristallklart första gången vi pratade. Minns du det? På filmkunskapen. Vi skulle kolla på Star Wars. Shit vad kul vi hade sen genom resten av gymnasiet. Jag hade inte klarat det annars. Men även här kände jag mig orättvist behandlad. Av  lärare. Men jag ställde mig i bakgrunden där ett tag men kom nog fram tillslut. Och insåg att jag också kunde. Och fick också en vän för livet. Det är inte dåligt det.

Genom hela mitt 20åriga liv har jag haft en klippa. Om man nu får kalla henne så. Bella. Det har gått upp och ner mellan oss. Perioder då vi varit ovänner men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. Och numera är vi aldrig osams. Vi kan gnabbas ibland men riktigt osams är vi aldrig och jag klarar mig inte utan dig! Allt vi gjort tillsammans. Inte bara Sandstorp London och Roadtripen. Allt det vardagliga. Alla timmar i telefon när du är är i Örebro, alla varv runt viken. Det har gjort mig stark för jag vet vad jag fått. Att jag är lyckligt lottad. Med allt. Att denna vackra plats är för mig.

Jag vet att minnen kan göra ont men jag vet också att minnen kan kännas så jävla bra. När man hör en låt som påminner en om en lycklig stund eller bara en plats eller en person. Visst kryper de dåliga minnena fram när man är ledsen ibland. Men jag vet att allt jag varit med om inte går att göra ogjort och därför tänker jag vara glad för det roliga och lämna det andra bakom mig. Jag tror jag redan gjort det. Jag älskar att kolla på bilder från förr. Om det så var när jag var jätteliten eller från utekvällen för några veckor sen. Det påminner en om allt det roliga. Eller tråkiga. Och visst kan man längta tillbaka så mycket att det gör ont eller bara vill glömma alltihop. Det är så det är.

Men allt känns jävligt bra just nu men det har jag varit med om förut. Livet går upp och ner men minnena finns alltid kvar. Stäng dom inte ute. För gör du det för länge tror jag dom kommer upp till ytan förr eller senare och då kanske man inte är beredd på dem. Jag kan inte lämna allt bakom mig. Jag tänker välja att ta med mig det bästa i framtiden. Och kämpa mig fram mot mina drömmar och försöka förverkliga dem.

Om jag tänker efter så vet jag att vissa saker behöver man inte kämpa för. De kommer av sig själva.

Malin tipsade mig om dem här och den här låten fastnade jag mest för:
The Veronicas - Someone wake me up

Nej nu får det räcka för en kväll. Puh. Skönt att skriva av sig lite...

Imorgon är det midsommar. Det ska bli fantastiskt. Hoppas att det blir lite sol också. Nu ska jag lägga mig och sova. Nybäddat och mysigt. Det blir väl SOS som vanligt innan jag somnar. Eller kanske inte. Vi får se. Jaja...
GODNATT!!!

Sådär. Ännu en helg + en måndag i gästhamen är över och nu är jag ledig lite mer än en vecka.  Och igår var jag på kurs med jobbet. Hjärt - lung räddning, brandsläckning och lite om service och sånt. Det är alltid bra att kunna sånt.

Idag kom mormor och jag ska snart åka till vaxholm och hämta bella på dagis (hon jobbar där, Hon är inte fyra år och går där ;) ) Sen ska vi in till stan för att hitta en passande klänning till henne för midsommar. Och jag ska minsann också ha en del saker men vet inte exakt vad än. Vi får se. Jag berättar efter att jag köpt allt ;)

Later!

Ute är det inte sommar eller det kanske det är. Regn. Så kanske denna sommar blir. Eller Nejsch. Klart den inte blir. Inte hela tiden i alla fall.  För det är så mycket som ska hända och då ska det inte vara något regn då inte ;)

Men härinne är jag DJ och spelar sommarlåtar. Väldigt härligt faktiskt:

Angel - Sommaren i City
Niklas Strömstedt - Om
Gyllene Tider - Sommartider
Lasse Berghagen - En kväll i Juni
Tomas Ledin - En del av mitt hjärta (helst live)
Mickael Rickfors - Vingar

Lyssna på dem här och njut! För finns inte sommaren ute får du ta den in till dig. Musik är verkligen fantastiskt.



Och ganska skönt med regn ibland. Idag har jag vilat smalbenen med mina ärr och bara kollat på Sex and the city. Väldigt underbart faktiskt. Sista avsnittet skulle jag nog kunna se hur många gånger som helst tror jag.  Och en film som rekommenderas också för att känna sommaren är SOS. Den ger mig sommar feeling och jag kollar på den varje kväll just nu innan jag ska sova :)

Men nu ska jag fortsätta lyssna på musiken.

Hejdå!!

Jaha. Kanske ska skriva lite nurå.

Jobb i Gästhamnen Lördagen och Söndagen. Det gick bra men för lite folk bara. När alla börjar leta sig ut mot Vaxholm så kommer det att bli underbart. När jag gick därute på piren i solen så kände jag mig väldigt tacksam och kände mig faktiskt lite lycklig. Vilket underbart ställe jag lever i och har växt upp i. Och att få jobba i Gästhamnen under sommaren känns roligt :) Jag vet vad jag har och är verkligen tacksam över det. Men jag tror att jag alltid varit det. Men att Waxholmsbåtarna aldrig vill gå när jag vill. Det är en annan historia det. Då är det tur att man har en fantastisk pappa och syster som alltid ställer upp för en.  Och som jag alltid ställer upp för.

Maximal otur bara att Bella jobbar i veckorna och jag på helgerna. Väldigt otimat men det funkar ändå bra för två proffsplanerare som oss. Minst en promenad om dan ska vi ta...

Och idag for jag och Martina in till stan och shoppade som vanligt. Jag köpte en mascara, ett vitt linne och ett par vita jeans. Det kändes bra. Det blev en mysig dag. Och inget regn i stan. Underbart!

Jag har just kollat på Patrik 1,5 och den var faktiskt väldigt bra. Jag gillade den.

Nu ska jag göra någonting annat än blogga. Vet inte vad än. Kanske lyssna på denna låt:

Style - Vill ha dig, igen

 

Jaha då börjar man i gästhamnen på Lördag. Får se hur det är :)  Vad har jag gjort annars? Jag har varit hemma bara. Hållit på ute och så har jag gått ut och gått med Bella. Skönt att hon är hemma igen :) Även fast vi blir attackerade av myggen hela tiden i skogen. (och du av fästingar) Då säger vi bara:  Inte stanna bara gå ;)

Idag tappade jag en stenplatta på mitt ben. Och självklart på mitt gamla ärr. Jag är så trött på mina ben. Dom ser verkligen inte kloka ut. Och nu har jag alltså ett nytt ärr att vänta på... Åhh... Men ska man leva hårt så får man väl räkna med ett par bakslag. Suck...

Imorgon ska jag in till stan med Charlotte. Jag ska ta båten från Höganäs så att det blir en promenad dit också. Kan bli skönt. Hoppas att det inte spöregnar. Duggar det lite är det lugnt men snälla inget spöregn.

Och på Onsdag är det ånbåtens dag. Som det heter. Inte Skärgårdsbåtens dag. Måste allt låta så fint?

Och på torsdag ska Papi och jag förhoppningsvis köpa en fin dator till mig. Eller jag ska köpa en. Det ska bli kul.

Jag saknar Smallville!!!!! En hel sommar att vänta. Jag får väl kolla på alla gamla avsnitt igen då...
Men jag är så lycklig över Gossip Girls slut. Lugn Bella. Ingen spoiler här inte men du ska få alla avsnitt snarast :)

Jag läste ut Roslund och Hellströms senaste bok Tre Sekunder också. Jag älskar deras böcker och dom överhuvudtaget. Jag blir så fascinerad av deras kunskaper och hur de använder dessa till att skriva böcker som får en att tänka efter och bli helt fängslad. Och att skriva om problem i samhället på ett sådant sätt är någonting som jag verkligen skulle vilja göra. Dom ger mig inspiration och vad kan vara viktigare som förebilder? Roslund och Hellström är verkligen någonting som alla borde läsa och dom borde få mer uppmärksamhet . Eller hur Malin? Du har läst den första och jag är avundsjuk. Nu har du fyra kvar. Jag borde kanske läsa om allihopa? Alla som inte vet vad dom ska läsa. Nu vet ni!

Nu ska jag sova. Godnatt!