Hallå Bloggen!

Här har ni mig igen efter alltför lång tid jag vet, men det har inte funnits nån ork men nu tydligen fanns det en liten gnutta över.

Jag har jobbat. Och det gick bra. Det var roligt och jag lärde mig endel. Och roligare än många andra jobb jag haft vilket ju å ena sidan är bra medan det å andra sidan får mig att fundera på hur jag ska kunna känna mig säker på min kanske framtida samhällsplanerarkarriär (?) Om det nu blir nån sån. Äsch jag vet inte. Vi får se. Än är jag ung.

Annars då. Jo en roadtrip till Sandstorp och Gbg. Det var roligt som man kunde gissat sig till på förhand men ändå. Inga stora bråk, bara smågnabb ibland men det ska nära vänner kunna göra utan att det ska utvecklas till storbråk och det gick bra. Bellas favoritlåt blev Dasa Bala av Arash. Min kommer nog alltid att vara Tom Cochranes Life is a highway (vilket ju var de andras också) men det blev mycket Lil Wayne denna resa vilket var superbra. Det blev på tok för lite av Mauros Sommar i Stockholm men den passar kanske inte så bra när det bär av mot Gbg men på väg hem kunde vi spela den och trycka gasen i botten hem. Och inse att det inte finns något bättre än den Kungliga Hufvudstaden. Göteborg är näst störst, inte bara till storleken ;) Men så är det här man är uppväxt.

Det känns alltid sorgset när man kommer hem. Då känns det som att sommaren är slut även om den inte är det. Och det regnade när vi kom hem så det gjorde ju inte saken bättre.

Igåre var vi på Gröna Lund. Jag gick i Spökhuset. Inte så läskigt som jag trodde. Då tycker jag grejen med masker och utklädnad är äckligare (Människor utklädda till jättar på styltor, inte min grej) men annars var det mysigt. Det är det alltid på Grönan.

Och imorgon ska vi vandra från Söder till Stureplan. I regnet antar jag eftersom det lär göra det. Eller så får vi sitta på nåt fik och uggla vilket inte är helt fel det heller även om jag inte gillar att fika.

Det blir inte en massa bilder då de flesta ligger på facebook men vi tar favoriten.



Jag fattar inte varför jag inte gillade Kent förr, men nu är det annat. Det går att lyssna på när man är glad och ledsen. Och det gillar jag. Lite som In Flames. Fast så olika ;)

En vän kan hjälpa en ut ur mörkret och in i ljuset men gör inte den det så går man bara själv. Jag känner mig ofta nere men det går över rätt så fort. Livet kräver alla känslor och de kommer vare sig man vill eller inte. Livet är krångligt. 





Kent - Varje gång du möter min blick