Nu är alldeles straxt våren här. I nästa vecka bör den vara här. Då är det plusgrader dygnet runt. Minns inte hur många dagar det ska ha gått för att det ska bli officiell vår. Men plusgrader dygnet runt är grant det. Det kommer framför allt ta bort all snö, även den i skuggan.Den gör mig deprimerad. Men jag tycker att jag känt våren redan. Förutom snön då i skuggan. Men den försöker jag tänka bort allt jag kan. Och förutom Hammarbybacken som hånar mig men jag kan se grönt även på den så snart så! Det underbara med Sverige är skiftningarna i årstider för det är alltid lika fantastiskt när vintern övergår i vår, varje gång är det lika magiskt. Det är häftigt!

Annars då, jo sa upp lägenheten igår. Känns sorgligt men samtidigt så visste jag ju att det skulle bli såhär och det är bara en studentlägenhet så jag visste att det inte var för en längre tid även om ett år är rätt länge fast känns som tiden flugit iväg det här året som jag bott här men tänker jag på då så känns det som längesen.

Jag klarade min tenta som jag aldrig trodde skulle kunna läggas till historien men det gjorde den tillslut och vilken lättnad det var. Vill inte tro att det var guds förtjänst (som jag i desperation bad till) utan helt och hållet min egen drivkraft. Och kanske alla tummar som hölls för min skull. Till sommaren går jag ut alltså (om min C-uppsats blir till belåtenhet och godkänd), då är jag samhällsplanerare. Så sjukt att tre år gått! Ska bli så skönt att slippa plugga även om det många gånger är intressant men förhoppningsvis blir det intressant att jobba som det också.

Det är viktigt att veta vem man är, eller i alla fall veta att man klarar av saker. Att det inte är omöjligt även om det ofta verkar så. Jag försöker intala mig själv att jag är ung och att livet ligger öppet. Ofta gör våra hjärnor saker med oss som inte alltid är så snälla. De intalar oss att vi inte har några val och att det mesta är omöjligt. Men människor har gång på gång bevisat att det är fel, att saker går om man vill och ger sig fan på dem. Men det är lätt att hoppet vacklar. Det vet jag. Men att kraften man får från dem man älskar alltid är lite större och att den kraften kan ta en lite längre än man först trodde. Att deras lugnande ord faktiskt kan lugna. Att det faktiskt kommer att ordna sig även om livet inte alltid går åt det håll man först trodde. Att det kanske fanns en mening med alltihop. Att den vägen gav någonting mer än den lätta vägen, att den lätta vägen hade betytt mindre än den krångliga. Att den krångliga hjälpte på ett annat sätt. Och framför allt stärkte även om självförtroendet var på botten först så blev det så stort när det faktiskt gick.

Linda Sundblad - Hur kan jag sakna nåt jag aldrig haft
Laleh - In The Comet
Amanda Mair - Doubt
Ross Copperman - Holding on and letting go
Skrillex and The doors - Breakn´a sweat
Florence + the machine - Spectrum
Gavin Degraw - Run every time
Frida Öhrn och Bo Sundström - Som ett blommande mandelträd

Många låtar för att det gått lång tid. Lyssna och njut!